Flygbränslehantering följer strikta krav
Transportstyrelsen har inget eget forskningsanslag, men följer kontinuerligt den miljöforskning och utveckling som sker inom luftfartssektorn. Aktuell forskning handlar bland annat om tystare flygplan, förkortade flygvägar samt om nya flygbränslen.
När det gäller flygbränsle är detta förenat med minst sagt strikta krav. Tittar man på Sveriges största flygplats Arlanda Airport finner man att allt flygbränsle som används i flygplanstrafiken lagras och distribueras av ett företag som heter AFAB, A Flygbränslehantering AB. I en svunnen tidskeppades bränslet med fartyg till Stockholms Hamn och därefter gick lastbilstransporter i en strid ström genom Stockholm till Arlanda med bränslet (ungefär sextio tankbilar om dagen levererades till Arlanda). Detta är dock ett minne blott. Tillsammans med Green Cargo tog AFAB fram en logistisk lösning som innebär att fartyg från Gävle Hamn istället för Stockholms Hamn blev ett nav i en kedja som innefattar järnvägslösning till en bränsledepå i Brista, och en slutlig transport av flygbränslet i nedgrävda pipelines. En som följer de strikta kraven är AIR BP, som är av världens största leverantörer av flygbränsle inkluderande AVGAS och Kerosene Jet Fuel samt smörjmedel. Totalt levererar man cirka 8 biljoner liter flygbränsle och smörjmedel årligen till sina kunder som finns i hela världen och det rör sig då om cirka 600 flygplatser världen över. Man finns i 70 länder och ett av dessa är Sverige. I tidens anda erbjuder man ett BP-kort som möjliggör såväl köp av AVGAS J som Jet Fuel. Som envar förstår håller man fanan högt när det gäller bränslehanteringen vid Sveriges flygplatser. Så även när det gäller nödvändiga tillstånd samt kontroller.
Flygbränsleskatt slår hårt
Allt kan dock inte Air BP kontrollera. Den 1 juli 2008 trädde en ny lag i kraft som oroar de små kommunala flygplatserna i landet. Lagen innebär att flygplatserna inte får leverera flygbränsle utan att ta ut skatt. Det kan innebära att de som flyger kommersiellt väljer andra flygplatser. De tvingas helt enkelt att betala skatten direkt eftersom flygplatserna måste ta ut skatten direkt. Därefter får flygbolagen själva begära tillbaka sin skatt. Det finns också tankar på att flygplatserna skall ”ligga ute” med skattepengarna för att sedan kräva tillbaka dem av Skatteverket. Förslag finns för närvarande på att hitta bättre administrativa lösningar när det gäller hanteringen av flygbränsleskatten.
